Gästkrönika i Ute magasinet nr 6 1999

Att vi fortfarande finns och verkar i området vittnar moderna trådstängsel, byggnader och transportvägar om. En renskötare på motorcykel sommartid eller på skoter vintertid är ett bevis på att den samiska kulturen lever och utvecklas. Sådana möten kan reta upp den besökare som tror sig befinna sig i en "vildmark". Men det är en oupplyst besökare som inte har förmågan att se det samiska kulturlandskapet i dess rätta skepnad. En kultur får inte bli statisk och sluta utvecklas. Då blir den en museal verksamhet som inte kan överleva. I just det fallet är den samiska kulturen tämligen unik i världen bland ursprungsfolk.

Det unika är att vi fortfarande håller på med vår ursprungsverksamhet rennäringen och därtill hörande binäringar som jakt, fiske och slöjd. Många andra ursprungsfolk lever idag i misär då de förlorat möjligheten att leva sitt eget liv på sina traditionella marker. Vi har lyckats lotsa rennäringen in i 2000-talet trots det omgivande samhällets expansion och ständiga krav på våra marker. Som nej-sägare till exploateringar har vi fått utstå mycket spe. Men tack vare det finns idag något att bevara.

Vi har tagit modern teknik till hjälp på samma sätt som t.ex. jord- och skogsbruket. Helikopter, motorcykel och snöskoter är idag en del av den moderna samiska kulturen. Den som tycker att det är förfärligt ska ha i åtanke att många andra saker som i dag räknas in i de traditionella samiska attributen har sitt ursprung i andra kulturer. Ta t.ex. kaffet som härstammar från Afrika, glaspärlor, silver och hampan till lassot. Saker som kommer utifrån och som vi gjort till en del av vår kultur.

Dagens 230 000 renar i Sverige utgör försörjningsunderlag för ca 3000 samer. Renarnas betning har präglat det svenska fjällandskapet i mycket hög grad. De svenska fjällen skulle inte se ut som de gör idag om inte renarna funnits här. Även faunan påverkas. Renen är bytesdjur för de stora rovdjuren och resterna blir föda åt fåglar, mindre däggdjur och insekter. I och med att renen är en del av förutsättningen för rovdjuren, önskar jag att det omgivande samhället hade en större förståelse för den balans som måste finnas, mellan vad rovdjuren får ta och vad vi behöver för att upprätthålla en bärkraftig renskötsel. En del rovdjur måste få skjutas utan att vi samer ska behöva bli anklagade för att vara marodörer som vill utrota rovdjuren. Vi har inte utrotat några djur, medan t.ex. vargen utrotades i södra och mellersta Sverige av den svenska befolkningen. En livskraftig rovdjursstam behöver inte bara skyddas utan också förvaltas. Och i förvaltning ingår att ta bort övertaliga samt olämpliga individer. Något som Naturvårdsverket tycks ha mycket svårt att förstå. Vare sig rovdjur eller renar får öka i antal okontrollerat.

När det gäller att bevara och förvalta det samiska kulturlandskapet, vore det naturliga att lägga ansvaret på de som format det. Då kan vi försäkra att kommande generationer besökare ska finna landskapet lika fantastiskt och behagligt som det är idag. Ett första steg kunde vara att tillskapa en samiskt förvaltad fjällpark av Vålådalens naturreservat. Det utreds för närvarande förutsättningarna för att göra området till en Nationalpark. Inte för att skydda naturen utan för att ge området en högre status och därmed locka fler människor dit. Det är min fasta övertygelse att en samiskt förvaltad fjällpark skulle ha samma effekt. Vi skulle bli en garant för att området inte exploateras till att bli en lekstuga för spektakulära aktiviteter. Och det vi klarat att förvalta i århundraden klarar vi att förvalta även nu.

Olof T Johansson