Anneli Kråik kryper under fällen med
Olof T Johansson i Glen.
Läs och chockeras, detta visste ni inte!
Han kallas "Rebellen från Oviksfjällen", 42-årige sametingsledamoten Olof T Johansson från jämtländska Glen. Har lyckats skapa många häftiga rubriker genom åren på grund av sitt arbete för samiska frågor.
Olof företräder partiet Mijjien Geajnoe i Sametinget. Han är starkt engagerad i miljö- och skogsfrågor både nationellt och internationellt som medsittare i olika miljögupper. I övrigt sitter han i Rennäringsdelegationen och i Länsviltnämnden i Jämtland, samt är renskötare och ordförande i Tåssåsens sameby. Till den närmaste familjen hör hunden Uller, renen Sam och mamma Gunvor i Östersund.
Hej Olof! Känns det bra där under fällen?
-Ja med sånt här sällskap kan man väl inte vara missnöjd. Varmt och skönt är det också, att ligga under en björnfäll är aldrig fel.
Är du redo för en intensiv utfrågning?
-Så redo jag kan bli.
Människor som bara ser till den officiella bilden av dig kan nog få uppfattningen att du är en tråkig person. Hur ser du på det?
-Jag tror det är ett problem jag delar med många andra politiker, att vi får stämpeln på oss att vara tråkiga för att vi har ögonen på oss. Vi måste tänka oss för vad vi säger och gör. Ingwar Åhrén, LarsAnders Baer och Olov J. Sikku har också blivit orättvist beskyllda för att vara tråkiga.
Att man är politiker hindrar väl inte att man bjuder på sig själv. Tänk bara på minister Åhnbergs meddelande på sin telefonsvarare där hon sjöng till Sven-Ingvars.
-Javisst. Jag har själv haft diverse meddelanden på min telefonsvarare också genom årens lopp ska du veta. Nog kan jag bjuda på mig själv om det gäller att ställa upp i roligare tävlingar och sammanhang.
Tänker du på tävlingen Sáminuorra anordnade när du gick naken över en stock i en bassäng?
-Jag gick inte alls naken!!!
Jo det gjorde du vist.
-Nä, jag dansade ballongdansen över stocken.
Du var utan kläder.
-Ja men med ballonger. Och vi vann ju.
För att du var naken eller?
-Det var ett av delmomenten och där skapade vi bra med poäng. Jag tyckte det var ett roligt sätt att ta sig över och samtidigt chocka folk. Som sametingspolitiker gör man inte sånt.
Jag har förstått att du gillar provocera.
-Njaa… Att provocera får inte bli en egensak men om det jag gör är provocerande så har jag ingenting emot det.
Du har ett ovanligt sätt att roa dina gäster. Berätta varför du har högtalare under sängen i gästhuset.
-(skratt) Det är ett "practical joke". Dem har jag för att kunna överraska mina gäster med oväntade naturupplevelser i form av konstiga djurläten. Det är inte alla som hört en knubbsäl under sängen eller hört Fader Davids hjort råma i hörnet.
Du verkar vara en speciell människa med minst sagt kontroversiella och helknepiga idéer. Ett exempel är hur du byggt och inrett ditt hus vilket inte följer några som helst standardmått. Få tänker nog på att bygga ett torn på huset eller spänna en hängmatta tvärs över TV-rummet.
-Varje människa är väl speciell på sitt sätt, vi har bara olika uttryckssätt och fantasier. Jag är inte ovanlig på det sättet. Jag försöker bara förverkliga mina fantasier och tankar om hur jag vill ha det. Jag låter tankarna löpa i lite annorlunda banor och försöker hitta andra lösningar än de konventionella. Det tar sig väl kanske uttryck i hur jag byggt det här huset.
Jag uppfattar dig lite som en Skalman i serietidningen Bamse. Du har ett mycket funktionellt hem där allt av marknadens elegans finns att tillgå, inte en pryl saknas. Vad säger det om dig, är du lyx- och prylgalen?
-Njaej…jag vill ha praktiska prylar som jag har användning av. Jag skaffar mig inte prylar för prylarnas egen sak men jag skaffar mig dem gärna om jag tycker att det kan underlätta tillvaron eller på annat sätt tillfredställa mina behov.
Du som ensambarn är förmodligen väldigt bortskämd?
-Javisst.
Hur yttrar det sig?
-Ja, alla bortskämda barn som får allt de pekar på blir odrägliga, hopplösa och alldeles omöjliga att umgås med. Dryga och hemska.
Och det tycker du är en beskrivning som passar in på dig?
-Javisst.
Du är född i oxens stjärntecken.
-Ja, och det förpliktigar. Då ska man vara tjurig. Jag är nog en ganska typisk oxe, de beskrivningar som finns av oxen i horoskopen brukar stämma förvånansvärt väl på mig.
Oxen beskrivs som jordnära och praktisk, för att inte tala om tjurig och envis. Hur pass väl stämmer det sistnämnda?
-Jovisst är jag tjurig och envis. Det står jag för och ser som positivt. Att inte ge sig för en felaktig behandling från myndigheter eller politiker, att inte ge upp och acceptera ett beslut från en myndighet som jag anser går fel väg utan att försöka löpa linan ut och få rätt.
Hur funkar det i privatlivet då?
-Bara man är medveten om att man är tjurig och envis så kan man hantera det och inte låta det gå ut över ens privata vänner. Vad gäller förhållanden har jag inte tillräcklig erfarenhet för att uttala mig.
Hur kommer det sig att du inte gift dig? Du är 42 år och bör väl anses vara ett gott parti.
-Om jag är ett gott parti vete väl sjutton. Men det är väl helt enkelt så att jag inte träffat den rätta.
De flesta brukar "hitta rätt" i en betydligt yngre ålder än din.
-Ja, så har de gift sig och hunnit skilja sig när de är 40.
Är det det du är rädd för?
-Närå, det har bara inte varit den personkemin med någon så att det har fungerat. Antingen har det inte passat mig eller den andra parten eller det har kommit annat emellan som olika intressen eller för långa avstånd.
Det är inte så att du skaffat dig ungkarlsvanor som ingen orkar leva med?
-Det är väl inte jag den rätte att svara på. Jag har nog ganska lätt att leva med mina medmänniskor.
Hur ser drömkvinnan ut då?
-Den personen man ska dela sitt liv med måste vara en person som fungerar på alla plan, både på det intellektuella såväl som på det mer kontaktnära planet. Hon ska vara trevlig att umgås och prata med. Man ska kunna ha ett utbyte av varandra till vardags. Det skadar inte om hon har liknande intressen.
En hemvänd hemmafru?
-Nej, det skulle inte passa mig. Snarare en vild äventyrerska.
Någon som är lite ""wild and crazy"?
-Jadå, gärna det.
Hur hinner du med alla dina roller som dels renskötare, dels sametingspolitiker, ditt engagemang i miljö- och skogsfrågor plus alla andra sidouppdrag du har som medsittare i diverse nämnder och kommittéer?
-Jag är väldigt rädd för att ta på mig för mycket så att jag känner att jag inte hinner med. För närvarande tycker jag att jag faktiskt hinner med det mesta. Det jag inte riktigt hinner med är att utveckla mitt renskötselföretag.
Det kanske finns en bra anledning till att du är ungkarl…?
-Hur menar du då? Att jag har för mycket för mig eller vad…?
Att ditt privatliv hamnar i skuggan av ditt yrkesliv.
-Jo, det ligger någonting i det. Privatlivet har fått stå tillbaka under ganska många år även om jag försöker hinna med delar där också.
Ser du inte fördelen med att ha en hemvävd kvinnotyp som sköter markservicen där hemma när du är borta?
-Jag har ju mamma.
Så du är ännu ett exempel på att bakom varje framgångslik man står en kvinna?
-Det är väl kanske inte mamma uttrycket syftar på.
Du har aldrig tagit en snus i hela ditt liv, inte ens under nollningen i gymnasiet där alla tvingades i snus. Vad skulle hända om jag petade in en snus under din läpp när du sov?
-Det vet jag inte men jag skulle inte tycka om det.
Skulle du förlåta mig?
-Jag ska inte fresta dig genom att säga att: visst, visst skulle jag förlåta dig.
I din gröna ungdom var du raggare i Östersund. Du var med och startade upp dragracingklubben SHRA Östersund (Swedish Hot Rod Association) som fortfarande existerar. På den tiden körde du Chevrolet och Buick. Hur kommer det sig att du köpte en Volvo 940 GLT kombi?
-Jag börjar på att bli en riktig Svensson men jag har ju kvar en Cheva. Jag vill ha kvar V8-mullret. Jag kommer nog alltid att ha en amerikanare med V8. Att känna mullret och potensen i motorn, det är grejer det. Men jag är praktisk också och Volvo är en praktisk bil.
Hur var egentligen raggarlivet?
-Det var en häftig ungdomstid jag inte skulle vilja vara utan. Jag lärde mig mycket under den tiden, bland annat hur man bygger upp en organisation och bedriver föreningsteknik. Raggarlivet var häftigt. Jag gillade den livsstil som vi hade. Vi gled runt på stan, imponerade på brudar, raggade upp dem och spelade 50-talsrock i högtalarna.
Du är väldigt noga med att hålla din kropp i trim. Du springer och tränar regelbundet. Tyder det möjligtvis på någon slags 40-årskris?
-Nej, i så fall har det varit både en 20-årskris, en 30-årskris och allting däremellan för det har jag alltid hållit på med. Jag ser det som viktigt för att undvika yrkesskador. Ska jag klara av att sitta på en motorcykel på sommaren och köra skoter på vintern så måste jag se till att ha en grundfysik för annars åker jag på yrkesskador. Än så länge är jag förskonad från det.
Du har flera gånger skämtsamt blivit beskylld i olika sammanhang för att vägra lämna din ungdom och acceptera att du blir äldre. Du fick en barnsjukdom för några år sedan, vilket många hade roligt åt. Du vägrar sluta gå på Sáminuorras årsmöten, trots att du passerat åldersgränsen för länge sen. Du är noga med att hålla din kropp i trim. Finns det någon sanning i beskyllningarna?
-Nejdå, jag ser det inte så. Man är inte äldre än man känner sig.
Och du känner dig som 17 eller?
-Jag brukar säga att jag har fyllt 23 och det är ju faktiskt sant. När det gäller att gå på Sáminuorras årsmöten så är det för att man där ser vilka som kommer att engagera sig samepolitiskt framöver och som kommer att finnas tillgängliga för både organisationsarbete och politiskt arbete.
Är det möjligtvis för att värva nya medlemmar till ditt parti Mijjien Geajnoe?
-Det har väl inte varit det primära skälet men visst finns tanken där också, att se vilka som har en ambition att jobba vidare med samepolitik på en lite högre nivå. Vi måste få se vad det finns för återväxt. Dett är inte för vår egen skull vi jobbar utan för att kommande generationer ska få det bättre än vad vi har haft.
Du miste din pappa när du var två år. Hur har det påverkat dig?
-Det har säkert påverkat mig men på vilket sätt kan jag inte säga eftersom jag inte har nån annan verklighet att jämföra med. Självklart har jag funderat på det, i synnerhet under uppväxtåren. Idag har jag uppnått en ålder där jag är äldre än han var när han gick bort så nu funderar jag inte lika mycket över det.
Har du haft någon annan fadersgestalt att identifiera dig med?
-Nej, det har jag nog faktiskt inte haft. Naturligtvis i renskötselarbetet där jag varit beroende av de andra i byn. Där var dels farfar den som tog sig an mig och introducerade mig i renskötseln och sen även de äldre i samebyn, min farbror Fredrik Johansson samt Martin Larsson och Per-Folke Persson. De har betytt oerhört mycket för mig alla tre i min utveckling som renskötare.
Varför valde du att bli renskötare?
-Det beror på mitt kulturella arv. Jag hade förmånen att få börja med renskötsel eftersom vi hade kvar renar sen pappa dog. När jag blev myndig tvingades jag välja om jag skulle satsa på renskötsel. Jag tänkte att jag skulle ge det fem år för att se om jag trivdes med det. Det är några år sen och jag håller på än, så tydligen trivdes jag med det.
Du har ett stort intresse för rovdjur. Har det alltid varit så eller har det kommit som en lämplig följd av ditt arbete?
-Jag har alltid varit intresserad av rovdjur. Jag fascineras av dem och har full respekt för dem. Sen är det ju sorgligt att de äter upp mina renar så att jag ibland måste skjuta dem.
Det hänger en hel del skinn här på väggarna. Björn, lo, järv och varg.
-Ja, jag tycker de är vackra och tycker man ska ta tillvara det man skjuter. Jag skulle inte döda för nöjes skull utan det ska vara för maten eller för att ta tillvara skinnen.
Är det därför du har björngalla i frysen? (sägs göra flickorna vilda)
-Det har jag för att bjuda näbbiga journalister med besvärliga frågor på.
Du bor i Glen, en liten fjällby i Jämtland med ett 20-tal invånare och ett nedlagt kafé. Hur är det att bo där?
-Fantastiskt.
På vilket sätt?
-Du får väl prova…Glen är världens vackraste plats enligt Samefolkets före detta redaktör Olle Andersson. Förorterna tycker jag är väldigt fina men själva centralorten ligger lite mörkt och myggigt till (Olof bor själv i "förorterna"). Jag trivs i Glen och skulle inte bo här annars. Tänk att bo precis vid trädgränsen där fjället börjar, det är bara att kliva utanför dörren så är man ute i fjället. Glen ligger centralt beläget ur alla synvinklar, både renskötselmässigt och när det gäller kommunikationer till övriga delar av Sápmi, Sverige och världen. Det ligger helt enkelt mitt i centrum.
Jag har förstått att du räknat Glen som jordens mittpunkt och att allt utgår från Glen?
-Jamen naturligtvis. Var skulle det annars utgå ifrån?
Glen har visst en egen nationalsång?
-Du har väl hört "Glen över sjö och strand"? Så har vi vår egen whiskey som vi låter licenstillverka i Skottland, "Old Glen" heter den. Vi har även ett eget vin som tillverkas i Kalifornien, "Glen Ellen".
Du sa vid ett svagt tillfälle att du om tio år kanske bor i ett varmt land på andra sidan jordklotet, långt från fjäll och skog.
-Ja det är inte omöjligt. Vem vet? Det går aldrig att sia om framtiden. Varje dag ger en nya möjligheter att välja och göra det man vill. Man måste ha visioner men de kan förändras och jag tycker det är roligt att inte ha varje steg utstakat utan ha valfrihet och möjlighet att ändra inriktning.
Vad är livskvalitet för dig?
-Nånting oerhört viktigt. Att ha en bra livskvalité är A och O för mig. Det kan inte räknas i kronor och ören, viktigare än att ha hög lön är att ha ett arbete man verkligen trivs med. För mig är det renskötsel, samepolitik och miljöfrågor. Det jag saknar i nuvarande situation är att ha tillräckligt med tid att vara ute i skog, mark och fjäll rent privat.
Har du någon levnadsregel eller livsmotto? Vad sägs om: "Den som har mest saker när han dör vinner"?
-Neej det var ju ditt det. Jag tycker det är en bra grundinställning att man har en optimistisk och offensiv syn på tillvaron, att man hela tiden är öppen för att ta till sig kunskaper och intryck. Varje dag lär man sig något nytt, man får inte tro att man är fullärd på något område. Det finns alldeles för många som inte är beredda att ta till sig nya fakta utan sopar bort det med att "sådär kan det inte vara" och så skiter man i det. En annan levnadsregel som jag har är att försöka tänka på miljön i alla sammanhang, att leva så miljömässigt bra som möjligt för att visa att det är så vi måste tänka om vi ska klara av att hushålla med resurserna på jorden utan att fördärva den.
Ser du dig själv som en sann miljökämpe?
-Jag försöker åtminstone att leva upp till den rollen. Det gäller att hela tiden tänka på vad man gör och vad man handlar inte minst. Som konsument har man en enorm makt gentemot producentledet. Ingen skulle drömma om att producera miljövidriga artiklar om det inte fanns konsumenter som köpte dem. Det är verkligen en insats där varje enskild individ kan nå en framgång.
Du är lämpligt nog "renhållningsminister" i republiken Jamtlands regering. Vad innebär det uppdraget?
-Ingenting tyvärr. Jag tror att det skulle finnas möjlighet att göra nåt positivt av den så kallade jamtlandska regeringen men det hela är bara en gimmick som finns på papperet.
Du gillar Tage Danielsson. Varför?
-Tage Danielsson var en fantastisk människa, inte minst för hur han utnyttjade sin position för att häckla exempelvis kärnkraftsindustrin. Det tycker jag var ett utmärkt sätt att använda sin talang för att göra narr av säkerheten med kärnkraftsverk, hur omöjligt det är att det som hänt faktiskt har hänt. Olyckan i Harrisburg till exempel som han tog upp i ett inslag, kunde ju inte hända för det var omöjligt. Hade han sen fått fortsätta med Tjernobyl hade han säkert kunnat göra något roligt av det också.
Är det någon händelse i ditt liv som påverkat dig speciellt mycket?
-Tjernobyl är en händelse som inte gått obemärkt förbi. Det som verkligen påverkat mig enormt mycket som person är att jag åkte på Sáminuorras årsmöte i Jokkmokk 1980 och blev invald i styrelsen. Det är helt och hållet tack vare Sáminuorra som jag kommit in i samepolitiken.
Du tenderar till att vara väldigt allvarlig och korrekt i dina svar och ständigt komma in på politik trots att denna intervju var tänkt att spegla personen Olof. Har du blivit yrkesskadad?
-Ja det verkar inte bättre.
Vad gör dig riktigt förbannad?
-Mobbning är en företeelse jag inte tål. Falskhet har jag också svårt att acceptera. Att säga en sak men mena en annan och inte vara ärlig och uppriktig i sitt uppsåt gör mig fruktansvärt uppretad.
Du är förstås den ende politikern som aldrig ljuger
-Det kan jag väl inte säga. Jag försöker själv att hålla mig till sanningen eller så nära sanningen som det bara går.
Vad har du för syn på döden?
-Att den är oundviklig, den kommer förr eller senare. Jag bekymrar mig inte om det kommer nåt efteråt eller inte, det får man väl se.
Vad är du mest stolt över att du uträttat i livet?
-Jag vet inte om jag känner mig speciellt stolt över nånting som jag gjort än så länge. Jag hoppas att jag inte gjort det än.
Kom igen, skryt lite! Du verkar ha svårt att erkänna saker som du gjort bra.
-Åtminstone vill jag inte skryta om mig själv i en intervju.
Har du gjort någonting du verkligen ångrar?
-Jadå, oh ja det har nog alla människor gjort. Men det tänker jag inte berätta. Det finns saker jag skäms för och helt enkelt inte vill prata om. Några spöken i garderoben måste vi alla få ha.
Du är duktig på att dribbla med svaren när du får frågor du inte gillar.
-Det är väl därför jag är politiker.
Har du blivit mer misstänksam mot andra människor sedan du klev in i offentlighetens ljus?
-Jag är väl inte misstänksam, det tycker jag är fel beskrivning. Jag tänker mig för mer vad jag säger och hur jag uttrycker mig idag än jag gjorde tidigare innan jag engagerade mig i samepolitiken. Jag vill snarare se det som en ärlighet, att det jag säger ska jag kunna stå för.
En journalist på Östersundsposten vill göra ett hemma-hos-reportage om dig men du avböjde. Varför?.
-Jag tyckte att min person inte var intressant utan det är de frågor jag arbetar med och det arbete jag gör för de uppdragsgivare jag har i olika sammanhang som är viktigt och väsentligt. Mig som privatperson ville jag inte flagga i offentligheten.
Du ställer ju upp på att blotta dig inför tidningen Sáminuorras läsare..
-Ja men det är en helt anan sak. Sáminuorra hör liksom till familjen. Olle Andersson gjorde också ett hemma-hos-reportage om mig. Han tyckte, liksom du, att jag var besvärlig just på de privata frågorna.
Var förlorade du oskulden?.
-I baksätet på en raggarbil.
Ojdå, ser man på, en riktig klassiker?.
-Ja (skratt)
Som den politiker du är är det svårt, för att inte säga omöjligt att få dig att tappa fattningen inför mina frågor. Finns det någon fråga över huvud taget som skulle kunna göra dig riktigt ställd?.
-(lång paus) Den ställde du precis nu. Nej då, det skulle väl vara frågor av den högst personliga karaktären som jag har svårt för. Skulle du fråga om jag ville gifta mig med dig bleve jag nog svarslös.
Vill du gifta dig med mig?.
-Hoppsan! Oj då…jaha…jag vet inte… Kanske om jag får fundera litegrann. Ge mig några dagars betänketid.
Vad ska det stå på din gravsten?.
-Här vilar rebellen från Oviksfjällen. Det ska jag kräva i mitt testamente.
Hur vill du att människor ska minnas dig?.
-Som en same som kämpade för sitt folk, som försökte förändra förhållanden han tyckte var felaktiga. En bland många som medverkat till förändra samhället till något bättre. Någon som skapade förutsättningar för det samiska samhället och kulturen att kunna fortleva i framtiden, en framtid för våra barn.
En fin avslutning. Tack Olof Johansson för en trevlig pratstund med hopp om att alla eventuella heta nyhetstips tillkommer mig i framtiden..
Anneli Kråik
