Tid att leva!

Tiden är allt mer dyrbar för oss. Vi skall hinna med mer och mer för att leva upp till alla de förväntningar som ställs på anställda, förtroendevalda, föräldrar och barn.

I takt med att kraven ökar, minskar glädjen i arbetet. Alla "måsten" tenderar att till slut kväva oss. Reaktionen är mänsklig och utmynnar i dag i en ökande utbrändhet med långtidssjukskrivning, skolleda och ovilja till att engagera sig i ideella verksamheter.

"Lugna perioder"

Inte heller i renskötseln har vi varit förskonade från den ökande arbetsbördan. Tidigare fanns det "lugna" perioder med tid för återhämtning efter fysiskt ansträngande perioder.
För flera decennier sedan började dessa "lugna" perioder fyllas ut med årsmöten, kurser, seminarier och möten. Efter kalvning och före kalvmärkning, efter kalvmärkning men före sarvslakt samt mellan älgjakterna var sådana perioder.

Numera är de perioderna noggrant utfyllda av möten. Inte nog med det, utan hela året är intecknat av möten och sammankomster vi bara "måste" vara med på för att hänga med. Om en sameby inte skickar någon representant så ses det med oblida ögon från omgivningen.

Semester för renskötare

En sameby idag är som ett stort företag fast utan anställda att sköta administrationen. Därför är det inte så lätt att hinna med att skriva långa yttranden, göra utredningar, svara i telefon och närvara på alla möten. Det som myndigheter och större företag kan göra på betald arbetstid får samebyarna sköta vid sidan om, på medlemmarnas fritid. Ofta med långa restider till möten vilket gör att ett tretimmars möte tar elva till tolv timmar i anspråkstagen tid.

Jag upplever det nu som om vi har nått en gräns för vad vi klarar av i form av samhällsengagemang. Om vi inte bryter trenden så blir konsekvensen att vi antingen går in i väggen fullständigt eller att vi helt enkelt skiter i att bry oss om att komma till möten. -Ja, men det är ju för samebyarnas eget bästa och det är väl bara att delegera, är det givna svaret då från en oförstående omvärd. Visst är det så! Våra krav på att få var med i utvecklingen har fått dessa följder.
Hur skall vi då lösa det? På samma sätt som anställda har fem veckors semester borde renskötare kunna ha rätt till det. Vi borde lägga in perioder när inga möten planeras in. När renskötare skall kunna vara lediga och resa bort utan att för den skull ha dåligt samvete för missade sammankomster. I det svenska samhället är det ingen som planerar in möten under industrisemestern. På samma sätt borde vi lägga in längre sammanhängande ledighetsperioder under exempelvis juni och augusti.

Tid för familjen

I vårt allt mer stressade samhälle är det allt för ofta familjen och framförallt barnen som kommer i kläm. Den tid som föräldrar spenderar med sina barn måste få prioriteras. Att vägra ställa upp på ett helgmöte med motiveringen att familjen måste få komma i första hand måste respekteras. Det gäller generellt i samhället och inte bara hos oss. Samtidigt är det helger som tyvärr är enda möjligheten för politiskt och ideellt arbete.

Som objektiv betraktare av den tid som föräldrar är engagerade i sina barn så oroas jag över att det så ofta blir i samband med föreningsaktiviteter. Det kan vara allt från att skjutsa till fotbollsträning och slalomträning till att baka bullar och sälja bingolotter. Den dagliga föräldraplaneringen består av vem som skall hämta och lämna ungarna på dagis, skola och träningar. I bästa fall träffas hela familjen en stund under middagen. Att hela familjen tillsammans gör något blir alltmer ovanligt.

Filosofera mera

Jag tycker att vi borde byta ut filofaxens reglerade tillvaro mot en stunds regelbundet filosoferande varje dag. En stund till eftertanke, när planeringen av nästa möte får stå tillbaka för en analys av vad som är viktigast i tillvaron. Att skruva ner tempot en stund och fundera över vad man vill ha ut av livet. Också att fundera över vad och vem som styr ens tillvaro. Om jag är nöjd med det och hur jag skall bli herre över min egen tid.

Själv har jag blivit slav under planeringskalendern och det är jag inte nöjd med. Ibland revolterar jag mot den och tar oplanerat hela dagar ledigt. Med påföljden att jag får dåligt samvete för vad jag egentligen borde gjort. En kompromiss, eller ett första steg kan vara att i filofaxen lägga in "gröna" dagar då jag inte ska göra ett enda "måste". Dagar när jag går ut i naturen och bara lyssnar till dess egna ljud.

Vår tid är kort

Vi måste ta oss tid att njuta av livet. Det fundamentala för alla djur är att äta, överleva och fortplanta sig. Vi människor har dessutom målsättningen att öka den ekonomiska tillväxten i samhället. Till vilken nytta kan vi fråga oss när priset är att vi inte hinner leva. Nej, revoltera mot tidshetsen och ta er tid att leva. Njut av livet. Ingen tackar dig för att du bränner ut dig på jobbet.

Själv ska jag gå ut en timme i skogen och lyssna på fågelsången och sedan sätta mig med en god bok. Trots alla "måsten" jag borde göra.

Framsida Till sidan med krönikor