Samefolket nr 8 augusti 2001

Av: Olof T Johansson

Från min utsikt !

SOU:Samer

Sverige är mästare i utredande. Varje år tillsätts ett hundratal offentliga utredningar. Något inte minst vi samer fått erfara. Ständigt pågår minst en sameutredning.

Sverige började med begreppet "Statens Offentliga Utredning", förkortat SOU, 1922. Sedan dess har till och med i maj år 2001, 5957 offentliga utredningar publicerats. Det blir i snitt 75 per år. Toppåret var 1997 då 194 SOU presenterades. Det mesta måste alltså vara utrett vid det här laget. Inte minst oss samer.


bibliotek3.jpg (43894 bytes)

Alla SOU finns samlade på Riksdagsbiblioteket i gamla stan i Stockholm. Dit har också allmänheten tillträde.


bibliotek1.jpg (23082 bytes)

Tillsätt en utredning.....

Riksdagen borde tillsätta en utredning för att utreda nyttan av alla dessa SOU. Se på vad de resulterat i och om kostnaderna står i rimlig proportion till samhällsnyttan. Många gånger känns det som om politikerna försöker komma ifrån besvärliga ställningstaganden genom att tillsätta en utredning. På så vis kan de skjuta på avgörandet och samtidigt inte behöva ta ställning medan utredningen pågår. Dessutom slussas alla närliggande frågor in i utredningen. Om sedan inte utredningen kommer fram till just det som politikerna förväntat sig, så gör de vad?
Jo, just det, -tillsätter en ny utredning!

bibliotek4.jpg (42215 bytes)

Utredda samer

Samefrågor är något som under de senaste århundradena utretts ständigt. Först av tillsatta Kommittéer och från 1922 i SOU. Redan den 10:e tillsatta SOU:n var en om samer. SOU1922:10 om Lappskattelanden, vilken följdes av SOU 1923:51 om Lapparnas renskötsel och SOU:1924:58 om Fattigvården bland lapparna. Så har det sedan fortsatt hela 1900-talet. Jag har räknat till 18 stycken SOU som uteslutande handlar om samefrågor. Räkna med att varje utredning i snitt har hållit på i fem år så har det ständigt varit någon pågående utredning om oss.

Lägg dessutom till ett antal kungliga brev om lapparna , Allmänna Kungörelser med bestämmelser om vad vi fick göra och inte göra samt ett antal lagar och regionala utredningar så är det bara att konstatera att vi trots att vi är få samer, tagit en stor plats i utrednings-Sverige. Se för övrigt sammanställningen jag gjort och som finns publicerad här bredvid.

Resultatet

Vad har då blivit resultatet av allt detta utredande av oss samer? Jo en ny utredning kallad Rennäringspolitiska kommittén som tillsattes 1997 och som jag själv numera är ledamot i. Inte helt förvånande kommer vi troligen att föreslå någon eller några nya utredningar som får belysa frågor som vi inte kunnat utreda tillräckligt.

Jag vill inte påstå att alla dessa utredningar varit misslyckade. Tvärtom har de många gånger kommit fram till mycket bra förslag. Felet är att våra svenska folkvalda politiker sedan inte tordats använda sig av utredningarnas förslag i sina beslut. Det har varit för kontroversiellt i den meningen att det gått samerna tillmötes vilket inte har kunnat accepterats av den svenska majoriteten i Norrland och alltså inte har varit "politiskt gångbart". Det senare en vackrare omskrivning för att man inte törs. Inte törs därför att man då riskerar att inte bli omvald av sina svenska väljare.

Exemplet småviltjakten

I ett antal utredningar under 1970- och 80-talet föreslogs det att samerna själva borde få större möjligheter att utveckla och själva ta hand om jakt- och fiskeupplåtelser som en binäring till renskötseln. Regering och riksdag tog ingen notis om detta utan beslutade i stället 1992 att införa den så kritiserade fria småviltjakten och fisket i fjällen. Politikerna gick alltså rakt emot vad som föreslagits i Statens Offentliga Utredningar. Det är därför jag är lite frågande till värdet av alla dessa utredningar, när politikerna sedan gör tvärt emot vad som föreslås.

Likaså gör Sverige tvärtemot vad som sägs i internationella konventioner om ursprungsfolk. Både sådana som Sverige ratificerat och inte ratificerat. Även där är beslutet om fria småviltjakten ett bra exempel. Beslutet går emot både Biologisk mångfaldskonventionen och ILO:169.

Att leva på hoppet

Genom det ständiga utredandet tvingas vi alltid leva på hoppet. Hoppet om att pågående utredningar skall leda fram till förslag om hur våra legitima rättigheter äntligen ska respekteras. Och hoppet om att riksdagens ledamöter äntligen har det politiska modet att gå oss tillmötes i sina beslut, trots den kritik de kommer att få från sina väljare i norr.

Jag är trots allt optimist och tror på en framtid för oss samer och för vår renskötsel i kombination med en i samisk regi utvecklad och administrerad småviltjakt, fiske och turism. Kanske även att vi i framtiden själva administrerar såväl nationalparkerna som skogsbruket inom året-runt-markerna. En dröm eller vision? Framtiden får utvisa!

bibliotek2.jpg (37933 bytes)

Klicka för att komma till tabell över samiska utredningar

Framsida | Till sidan med krönikor