Riksdagen nästa!

Nu ska jag försöka bevisa att jag själv har fel. Att det omöjliga är möjligt. Jag ska försöka visa, att det går att bli invald i Sveriges Riksdag som samepolitiker.

Inför förra riksdagsvalet skrev jag i Samefolket nr 8, 1998, att Svenska riksdagsvalet inte var något för oss samer. Jag skrev att inga samer sätts på valbar plats på riksdagslistor och att det var lika bra att rösta utifrån ett svenskt perspektiv i valet. Vidare att vi behöver få egna samiska mandat att välja till i riksdagen för att få en egen representation. Så är det redan i en del andra länder med ursprungsfolk.

Positiv särbehandling

Jag är fortfarande av den uppfattningen att vi genom positiv särbehandling bör ges ett antal egna mandat i riksdagen. Men vägen dit är tyvärr lång och tills dess får vi pröva den tillgängliga vägen. Därför ställer jag nu upp i riksdagsvalet på valbar plats för att vi, om det går vägen, skall kunna få en egen samisk röst i riksdagen.

Vägvisare

Jag hoppas att det kommer att inspirera fler samer till att arbeta partipolitiskt. Sametinget i all ära, men vi får inte lägga hela vår kraft där. Vi måste också arbeta inom ramen för det svenska politiska systemet. På så sätt vinner vi respekt och ges möjlighet att nå ut med en korrekt information om oss samer. Vi måste visa att vi finns med i hela samhällsdebatten och inte isolera oss till att bara engagera oss i rent samiska angelägenheter. Men vi ska ha det samiska engagemanget som en grund att arbeta utifrån.

Jag står på listor i de fyra fjäll-länen. I Jämtland står jag på första plats och i Norrbotten på andra. Med möjligheten till personval så är det möjligt att kryssa upp mig på varje lista. Det blir en tuff men inte helt omöjlig uppgift. En uppgift som jag inte kan klara ensam. Jag är beroende av stöd från det samiska folket, om inte från hela så i vart fall från det stora flertalet.

Utmaning

Det skulle vara oerhört inspirerande att utifrån ett riksdagsmandat arbeta för mycket av det jag skrivit om här i Samefolket. Framförallt för en svensk ILO-anslutning, en samisk förvaltning av småviltjakten och fisket samt genomförande av förslagen i rennäringspolitiska kommitténs betänkande.

Som rikspolitiker kan jag inte förväntas engagera mig i enbart samiska frågor. Men likheten mellan renskötselföretagande och annat småföretagande i glesbygd är större än skillnaderna. Samma sak med boende, resande, hälso- och sjukvård och andra samhällsfrågor. Alltså är det Norrlandsfrågor i allmänhet som blir drivkraften.

Klimatfrågan

När jag skriver det här så är det i början av april. Men det känns snarare som början av maj. Blidväder och snösmältning som om det fortsätter ger oss barmark en månad tidigare än normalt. Lägg där till att vintern kom en månad senare än vanligt. Något är uppenbart fel med klimatet. Är det sådana här vintrar vi kan förvänta oss framöver? Jag hoppas då inte det. Vinter med snö och kyla tycker jag om. Något jag kommer att sakna om jag hamnar i Stockholm. Men och andra sidan så är det därifrån det går att försöka göra något åt klimatet. Även om klimatfrågan inte verkar bli någon het valfråga, så kan vi inte bortse från den.
Vi måste minska koldioxidutsläppen. Det ska ske framförallt där de är stora och där alternativ finns. I glesbygden ska vi dra vårt strå till stacken genom att använda bilen och andra koldioxidutsläppare med förnuft och återhållsamhet. Om koldioxidskatten ska höjas så att bensinen blir ändå dyrare ska glesbygdsborna ha full kompensation för sina ökade kostnader. I Stockholm kan jag åka kollektivt men till Glen behöver jag ta bilen, kort sagt.

Förhållningsorder från chefen

Chefredaktören har sagt åt mig att jag inte får bedriva valpropaganda här. Därför är det bäst att jag slutar nu och nöjer mig med ovanstående "sakupplysningar". I kommande krönikor lovar jag att inte nämna ett ord om valet eller det parti som jag är med i. Men håll med om att det blir spännande att se om jag hade rätt eller fel 1998. Och ha det bra där ute i Sápmi, nu när vi går mot grönare tider.

Framsida Till sidan med krönikor