Samefolket nr 12, december 1998Dags för en samisk nationalpark!Det är tid att tänka i nya banor. Runt om i världen får urfolk mer att säga till om i sina egna områden. Utom i Sverige. Inrättande av en samisk nationalpark skulle vara en spännande utmaning. Ett bevis för att vi själva kan ta hand om både bevarandet och utvecklandet av vårt fjällområde. |
|
|
Det har länge diskuterats att göra om Vålådalens naturreservat i västra Jämtland till en svensk nationalpark. Syftet är inte att skapa ett bättre skydd för naturen utan att höja statusen på området. Med andra ord att få fler människor att besöka området.
Såväl samebyarna som lokalbefolkningen i området har ställt sig väldigt skeptiska till en nationalpark. När Länsstyrelsen härom året misslyckades med att lägga fram ett enigt förslag till nationalparksbildande sade min kollega i samebyn, Per-Erik Jonasson, att: "Nu bildar vi en samisk nationalpark i stället". Efter att ha funderat på det en tid inser jag att det är ett alldeles ypperligt förslag. Det skulle vara ett första steg mot ett samiskt territorium under egen förvaltning.
Internationella åtagandenSverige skulle med inrättande av en samisk nationalpark äntligen börja verka för att följa internationella överenskommelser om urfolks rättigheter. Både sådana som Sverige redan har och sådana som man är på väg att underteckna. Sex år efter Rio-konferensen är det definitivt tid för Sverige att i handling visa att man menade allvar med att "erkänna och stärka urfolks och deras samhällens roll". ILO konventionen 169 som Sverige utreder om man ska underteckna, talar om urbefolkningars äganderätt och besittningsrätt till den mark de traditionellt förfogar över. Men även om ursprungsfolkens rätt att delta i användningen, förvaltningen och bevarandet av naturtillgångar på sina marker. Helt i linje med en samiskt förvaltad nationalpark. Naturligtvis ska vi låta även andra aktörer som kommuner, Länsstyrelse och Naturvårdsverk vara med i styrelsen för parken. De ska få vara med på de vilkor vi är vana vid, det vill säga i minoritet.Bra exempelNavajoindianerna i USA har flera parker under egen förvaltning. De kallas "Tribal Parks". Monument Valley Park är den äldsta, bildades redan 1958 och ligger i nordöstra Arizona. En annan är Canyon de Chelly National Park. Där måste besökare ha en Navajo guide som följer med. Van Gujjarerna är ett nomadfolk i norra Indien. Från att 1992 ha blivit utestängda från den skog som de i generationer hade använt till vinterbete, har de nu huvudansvaret för skötseln i Rajali nationalparken. Det är ett unikt exempel på Community Forest Managment, där lokalbefolkningen har varit med från början i utarbetandet av skötselplanen.Lång erfarenhet av förvaltningEn samisk nationalpark skulle garantera möjligheterna för en fortsatt bärkraftig renskötsel i området. Det skulle borga för en hållbar utveckling av fjällområdet, där många människor ändå har tillträde, men på rennäringens vilkor. Vi ska kunna reglera i tid och rum var det är lämpligt att jaga, fiska och bedriva andra aktiviteter. Jag är säker på att det ligger ett attraktionsvärde i att marknadsföra området som en samisk nationalpark ute i Europa. Mer än som bara en "svensk" nationalpark. Laponia är ett exempel på hur högt omvärlden värderar urfolkens kulturer. Det räckte inte med bara naturvärlden för att utnämnas till världsarvsområde. Först när den samiska kulturen också lyftes fram blev Laponia godtaget som ett natur- och kulturvärldsarvsområde. I förlängningen bör samtliga nationalparker på samisk mark styras av oss själva. Vi har redan en mångtusenårig erfarenhet av att förvalta området på ett ekologiskt hållbart sätt. Om inte vi samer funnits och kunnat hindra diverse spektakulära exploateringar i fjällen hade inget idag funnits att avsätta till nationalparker.Saknas politiskt modDet största hindret mot ett förverkligande är att det saknas politiskt mod hos svenska politiker. Ett mod att ta strid för samiska intressen. På kommunal nivå finns de gamla nedärvda motsättningarna mot samiskt inflytande och på länsnivå är man inte beredd att gå emot den icke-samiska lokalbefolkningen. Rikspolitiker i sin tur är rädda för starka intressegrupper som Svenska Turistföreningen, Lantbrukarnas Riksförbund och Svenska Jägarförbundet. Jag undrar när vi ska få en svensk rikspolitiker av tyngd som vågar stå upp och säga: --Samerna har rätt till sitt eget land, de har rätt att själva förvalta marken, jakten och fisket. -Låt dem få ett självbestämmande! |