Mobiltelefonterrorn

Nu är jag less på alla dessa mobiltelefoner som ringer i tid och otid på sammanträden. Vem kan ta fram en apparat som gör dem obrukbara inom en lokal eller visst område? En uppfinning som borde leda till ett nobelpris.

Inget möte är i dag förskonat från ringande mobiltelefoner vilka med sina långa melodislingor och djupt nedstoppade i fickor eller väskor stoppar upp allt arbete under minuter.

I början när mobiltelefonerna kom skyllde vi på att det var status att visa att man hade en. Men nu när ALLA har? Vi har blivit slavar under dem och tror att vi är oumbärliga och måste gå att nå alla tider på dygnet.

Vapenhus

Förr i tiden när alla gick omkring beväpnade, både för att visa sin status och för att freda sig var det kutym att i dåtidens samlingslokaler, kyrkorna, lämna sina vapen i vapenhuset vid ingången. Nu borde vi införa samma sedvänja vad gäller våra telefoner. Ett särskilt ställ vid ingången till möteslokalen där var och en får lämna ifrån sig sin telefon i avslaget eller tyst läge.
Tror jag skall motionera om det i Sametinget. Det är inte bara själva signalen i sig som är irriterande utan också detta ständiga spring ut och in samtidigt som vederbörande talar högt och ljudligt i sin "Nalle".

Irriterad talare

Ibland kan de mest komiska situationer uppstå, som när Sametinget var samlat i Östersund och Lars Jon Allas stod i talarstolen. En mobiltelefon började ringa och Lars Jon kom av sig. Telefonen fortsatte ringa utan att någon kände sitt ansvar för att stänga av den. Lars Jon började upprört skälla över hur nonchalant det var mot honom som talare att inte stänga av mobiltelefonen. Vad han egentligen gått upp för att säga glömde han alldeles bort. Sedan visade det sig att det var hans egen telefonЕЕ

Samma sak skedde nu i Arvidsjaur när Håkans telefon ringde medan han var uppe i talarstolen. Jag tror det var när han skällde på mig av någon anledning, men jag hörde inte så noga eftersom hans ringande telefon befann sig mellan oss.

När vi var i Umeå förra året började jag räkna gångerna som Stig Harry fick telefon och gick ut och pratade. Jag tappade till slut räkningen men han var utan tvekan det mötets okrönte segrare.

Mp inte bättre

Det är inte bara i Sametinget som ohyfset med ringande telefoner och okoncentrerade ledamöter finns. I miljöpartiets styrelse är det ändå värre. Där har det gått så långt att det gäng som alltid har sina telefoner på eller bara MÅSTE ringa viktiga samtal under pågående möte får sitta närmast dörrarna för att åtminstone snabbt kunna ta sig ut. De utgör ungefär en tredjedel.

Mycket irriterande är det i diskussioner när det äntligen blir min tur och den jag tänker bemöta just har gått ut för att tala i telefon. Grrrrr. Eller när någon sitter och viskar i telefon och inte tror att det hörs. Jag skall nog ta med mig en telefonförvaringslåda dit också!

Pressen värst

Värst är ändå journalister. De stänger aldrig av sina telefoner och använder aldrig tyst funktion. Och de skiter i om de stör mötena de bevakar. Däremot blir de upprörda om någon telefon ringer mitt under en radio- eller TV-intervju. Så länge det inte är deras egen vill säga.

Allvarligt

Allvarligt talat så har de mobila telefonerna blivit ett problem. Dels genom sina störande signaler men framförallt då respekten för övriga människor vid sammanträden åsidosätts. Det gäller såväl renskötare som ministrar och politiker. Bara för att jag själv tror att jag måste gå att nå i alla situationer och därför inte klarar av att stänga av den under ens en timme. Så viktiga personer är vi inte någon av oss.

Hoppsan, nu måste jag sluta skriva, för min "Nalle" kallar. Det kan ju vara Göran Persson som ringer för att erbjuda mig en landshövdingepost eller såЕЕ

Framsida Till sidan med krönikor