|
Jag funderar över hur vi samer ska kunna öka vårt inflytande över inte bara våra egna angelägenheter, utan också i det omgivande samhället. Vi behöver ha eget folk i EU-parlamentet såväl som i den svenska riksdagen. Det senare kravet finns med i Sametingets remissvar till ILO-utredningen. Därifrån till ett genomförande är steget långt. Men inte oöverstigligt om vi målmedvetet arbetar med frågan.
På lokal nivå finns det oftast inte tillräckligt med samiska väljare för att motivera egen representation i kommunfullmäktige. Undantag är Jokkmokk, Kiruna och kanske någon fler kommun.
När det gäller regional nivå är det befogat för oss att kräva egna platser i de nordliga länsstyrelsernas styrelser.
Regionfullmäktige
I Jämtlands län pågår diskussionerna kring inrättande av ett folkvalt regionfullmäktige 2003. Ett utmärkt tillfälle att pröva en positiv särbehandling av samerna genom att garantera oss ett visst antal platser. Det är lättare att få in i ett nyskapat forum, än i de redan existerande folkvalda församlingarna.
Regionfullmäktige ska ersätta landstinget samt de politiska delarna av länsstyrelsen. Det finns redan inrättat på försök i Skåne, Västra Götaland, Kalmar och på Gotland.
Meningen är att befolkningen i länet väljer ledamöter i direkta val. Då är det rent tekniskt inte svårt att låta samerna i länet välja sina egna representanter. Det är bara att samköra den samiska röstlängden med den för länets innevånare så att en dubbelröstning inte sker.
Naturligtvis måste var och en kunna välja mellan att rösta "svenskt" eller "samiskt". Om man är medlem i någon sameby eller ej ska inte ha någon betydelse, huvudsaken är att man är skriven i länet. Kanske kan det även motivera fler samer att registrera sig på den samiska röstlängden.
Ej partival
Jag tror inte det vore bra att ha samiska partilistor i ett regionfullmäktige. Inte heller att personerna måste vara bundna till något svenskt parti. De som ställer upp bör representera samerna som folk, utan partipolitisk tillhörighet. Hur många platser vi borde tilldelas beror på det totala antalet i fullmäktige, men minst tio procent tycker jag.
I fjällänen är frågor med anknytning till det samiska området ständigt uppe till behandling i länsstyrelsens styrelse. Det har jag märkt efter ett halvår som ledamot för miljöpartiet i Jämtland. Inte alltid har man tagit med en samisk aspekt vid beredningen av ärendena.
Vi kan inte att räkna med att kommunernas representanter är ska företräda oss. De glömmer oss och har andra utgångspunkter och värderingar i förvaltningen av det samiska området. Alltså måste vi finnas med själva i beslutsrummen.
Även när det gäller övriga samhällsfrågor bör vi samer engagera oss mera. Det gäller omsorgs-, sjukvård- och skolfrågor med mera. Vi synliggör oss samtidigt på ett mer påtagligt sätt i samhället.
Hur gå vidare?
Om vi nu bestämmer oss för att gå vidare med de här idéerna, hur gör vi då? Hur förankrar vi det och vilka ska driva det vidare? De tre sameföreningarna i Jämtland skulle till att börja med kunna ta upp frågan med sina medlemmar. Eller så kan vi som sitter i Sametinget och är från länet ta initiativet. Bara det händer något och det ganska fort.
Vi måste förankra förslaget hos de politiska partierna i länet. Det blir inte helt lätt då det finns ett kvarlevande motstånd till samiskt medinflytande i samhället. Men hela syftet med regionalfullmäktige är trots allt att bredda och utveckla demokratin i samhället. Då går det inte att bortse från den samiska befolkningens särskilda behov och förutsättningar. Och vem kan föra vår talan bättre än vi själva?
Korkek
Vad gör jag då i Andalusien under en korkek? Mer än sitter och filosoferar alltså. Jo, vi har samlats här, ett hjärngäng från i stort sett hela världen, för att rädda världens skogar. För att planera en ny världsomspännande organisations födelse. Forest PACT kommer den troligen att heta och bestå av representanter från miljörörelsen, skogsindustrin, stater och naturligtvis ursprungsfolk.
Anledningen är delvis att arbetet med att skapa en skogskonvention under FN:s ledning går så förskräckligt långsamt. Det arbetet startade i samband med Rio-konferensen 1992 och är långt ifrån slutfört ännu. Men det är en annan fråga som jag nog får anledning till att återkomma till i framtiden.
Korkeken är förresten ett fascinerande träd. Det går att skörda des bark vart nionde år för att använda till flaskkorkar, golv med mera. Man tar den ungefär som vi tar björkens näver. Inget modernt material har visat sig vara bättre än kork vid lagring av den gudabenådade drycken Champagne. Ett intelligent material som andas lagom mycket för att göra druvans saft så behaglig. Så kalla mig gärna för "korkskalle". Det tar jag som en komplimang.
Läs mer om regionalt självstyre på :
www.regionjamtland.nu
|
