Utsedd och invald

I april blev jag utsedd till ledamot i rennäringspolitiska kommittén för miljöpartiet och i maj invald i miljöpartiets riksstyrelse. Ett stort steg för mig personligen och ett litet steg framåt för oss samer.

Jag har tidigare skrivit att vi samer måste in i det svenska politiska systemet för att där vara med och utforma beslut som rör oss samer. Vi måste ta steget från att lobba till att medverka. Det gäller att leva som man lär och därför har jag valt att nu börja engagera mig i rikspolitiken på allvar. Valt det för att visa att vi kan om vi vill och för att jag förhoppningsvis kan vara en vägvisare för andra.

Dagens ungdomar

Lite pessimistisk är jag dock. Det politiska intresset hos dagens sameungdomar är inte stort. Det oroar mig. Saminuorra, samernas ungdomsförbund, hörs inte mycket av idag. Den håller mer på att bli en kulturförening än att vara den politiska plantskola den borde vara. Risken är att Saminuorra därmed kommer att vara rekryteringsbas snarare för den mer eller mindre insomnade kulturföreningen Same Ätnam än för Sametinget och annat politiskt arbete.

Själv har jag snart gjort mitt i politiken, pensionsåldern närmar sig med stormsteg. Politiskt engagerad har jag varit i tjugo års tid, så om tio år är det nog dags att lägga av.

Politiska mål

Jag saknar politiskt strategiskt tänkande hos våra ungdomar idag. Lika viktigt som det är att i unga år välja yrkesinriktning, är det också att välja politiska mål. Jag önskar att sameungdomar började engagera sig i de svenska politiska ungdomsförbunden. På det sättet kommer de in i den politiska kamratkrets som senare kommer att styra landet. Först då kan vi räkna med att få samer som politiska rådgivare, statsråd, och statsministrar.

Poltik är det möjligas konst! Ett uttryck som lär ha myntats av Bismarck i augusti 1867 och som gäller än idag.
Det gäller att sätta målen högt och att ha små delmål på vägen dit. Ett eget sameparlament var ett huvudmål som sattes av samepolitiker för länge sedan. Målet har uppnåtts efter en lång och krokig väg. Att det inte har visat sig fungera som sig tänkt kan vi inte belasta dåtidens politiska visionärer om, utan bara oss själva som gjort det till vad det är idag. Nästa mål måste vara att få det att fungera demokratiskt och därefter att verka för att Sametinget får ta över fler förvaltningsuppgifter på vägen mot ett självstyrt Sápmi.

Rennäringspolitiska kommittén

I Rennäringspolitiska kommittén har jag nu möjlighet att påverka utformningen av det framtida Sápmi. Jag representerar där miljöpartiet. På miljöpartiets kongress nu i maj reviderades partiprogrammet och där står nu att Sverige bör ratificera ILO 169 om ursprungsfolks rättigheter samt att Sametinget skall ges vetorätt vad gäller exploateringar på de delar av samebyarnas åretruntmarker som står under statens omedelbara disposition eller gjorde det vid utgången av juni 1992, samt vara remissinstans inom övriga delar av samebyarnas betesområde.
Vidare att icke-renägande samers rättigheter stärks så att de får en fullvärdig roll i samebyarna. Det är den plattform jag har att arbeta från i kommittén och det ger mig en stor frihet att vara liberal i förslag till förändringar av nuvarande ordning.
Men politik är också att kunna kompromissa så hur slutdokumentet kommer att se ut törs jag inte sia om idag. Vi håller nu på att diskutera texterna, vilka är många och omfattande. Det blir ett intensivt arbete med många möten de närmaste månaderna.

Jag hoppas att det till kommitténs arbete kan knytas ännu en samisk ledamot förutom Per Mikael Utsi. Det hänger på om Sametingets styrelse kan komma överens och föreslå ett kvinnligt namn. Det är generande att de ännu efter fyra månader inte gjort det. Ännu en samisk röst i kommittén behövs verkligen för att balansera upp den konservatism som jag upplever finns hos delar av kommittén idag.

Miljöpartiets riksstyrelse

Jag är nu en av 19 ledamöter i riksstyrelsen. Blev invald vid kongressen i Luleå. En kongress som inte alls var så rörig som media gav en bild av. Men kanske beror det på att jag är van vid Sametingets plenum som jag tyckte att kongressen var väldigt välordnad.

Arbetsmässigt kommer det att handla om möten var 6:e helg för mig. Plus dessutom att vara aktiv dessemellan. Själva arbetet är ideellt och oavlönat till skillnad från kommittéarbetet, är kanske bäst att tillägga om någon nu skulle tro att jag tjänar en massa pengar på alla mina uppdrag.

Miljöpartiet har en motsvarighet till Samenet som kallas Gittan. När jag nu är med i styrelsen så har jag tillgång till de flesta interna konferenserna. Det ger en bra inblick i det politiska spel som ständigt pågår, både inom partiet men också inom såväl riksdag som regering. En bra väg att snabbt komma in i arbetet är det.
Men ibland kan det bli lite för mycket av det goda, som efter kravallerna i Göteborg när flera av debattkonferenserna dränktes i hundratals inlägg.

Bli medlem i miljöpartiet du också och få tillgång till Gittan, om du vill vidga vyerna lite från Samenets värld!

Framsida Till sidan med krönikor