Inbrott!

Jag har haft inbrott igen. Det är inte första gången. Nästan varje natt har jag haft påhälsning.

Det är inte bara själva stölden som är problemet. Den skadegörelse som sker är ett lika stort problem. Planeringen av verksamheten blir också så svår när jag inte vet hur mycket jag har att sälja på grund av de ständiga nattliga påhälsningarna.
En del förståsigpåare menar att det inte gör nåt, för tjuvarna tar bara de gamla och trasiga varorna. Inte de nya och fräscha. Om det vore så än då, men verkligheten är att de tar de nyaste och fräschaste. Ersättningarna svarar bara upp mot en del, mindre än hälften, av de verkliga förlusterna. Inte får jag ingripa mot brottslingarna heller. Då riskerar jag själv att hamna i kurran.

Ökad brottslighet

I en statlig utredning med påföljande propposition föreslås nu att brottsligheten skall tillåtas öka. Då är jag rädd att jag kommer att tvingas upphöra med min verksamhet, eftersom jag inte vill övergå till att bara föda brottslingar.
Ni har säkert förstått att jag syftar på rovdjurens härjningar bland renar. Det kan naturligtvis inte direkt jämföras med vanlig brottslighet. Men tänk er den butiksinnehavare som ständigt utsätts för rån. Utan möjlighet att ta fast tjuvarna och med samhällets sanktion till stölderna. Jämförelsen är inte helt orimlig.

jarv.jpg (35375 bytes)

Orimlig politik

Den svenska rovdjurspolitiken är full av orimligheter. Så ock den svenska samepolitiken. Vem förstår hur följande påståenden insatt i en ekvation skall fungera i praktiken: Samerna måste minska sina renhjordar för att de sliter på fjällnaturen. Renskötseln är olönsam och helt beroende av bidrag (där rovdjursersättningen brukar inkluderas). Samerna måste vakta sina renar mot rovdjur bättre, men tillåts ej medföra vapen vid vaktandet. Samerna skall ha sina renar på renbetesfjällen och ej på privat mark (Svegs tingsrätts dom och 1000 skogsägares åsikt). Järv- och Vargstammen måste tillåtas öka.

Rovdjuren skall inte tillåtas i tätbebyggda områden. Rovdjur är bara farliga för barn nära städerna och inte för barn i glesbygd. Rovdjuren får äta upp jakthundar men ej sällskapshundar nära städerna. När 30 får rivs av en björn i småland, får björnen avlivas medan 30 renar som rivs av tre björnar på fjället ger böter och skadestånd när björnarna avlivas.

bjorn.jpg (24056 bytes)

Lågt renantal idag

Fakta idag är att det finns 220 000 renar. En minskning från toppåret 1989 med 80 000 renar och 20% under högsta tillåtna renantal som är 276 400. Det slaktades föregående år 46 910 renar som gav 1,3 miljoner kilo kött. En minskning med hälften. Samtidigt beräknade vi att rovdjuren dödade mellan 25 000 och 35 000 renar när det nya ersättningssystemet infördes 1996. Vi vet genom inventeringsarbetet att antalet rovdjur i renskötselområdet har ökat sedan dess. Och enligt rovdjursproppositionen skall de bli ännu fler. Därmed kommer antalet rovdjursdödade renar att bli lika stort som slaktuttaget.

Kontentan av detta blir att ett minskande renantal skall föda ett ökande antal rovdjur samtidigt som renskötarna skall försöka hindra rovdjursangrepp utan att skada rovdjuren. Försök få den ekvationen att gå ihop.

lo.jpg (27998 bytes)

Ett Sverige utan renar

Tänk er tanken att renskötseln i Sverige upphör och att rovdjuren och sekundära asätare som fjällräv, rödräv, korp med flera måste hitta ersättning för de 1 300 000 kg kött som renarna står för. Hur göra det inom renskötselområdet? Rovdjuren skulle då börja svälta och dra sig närmare bebyggelsen längs kusten och mot tätbefolkade områden i söder om de vill överleva.
Är det den utvecklingen den självutnämnda rovdjursexperten Christina Lindberg och andra av hennes sort vill se? Varför skall det vara så svårt att förstå balansen som måste finnas mellan renar - rovdjur - ersättningar. Vi samer ska acceptera ett visst rovdjurstryck under förutsättning att vi fortfarande kan bedriva en rationell renskötsel med kött som slutprodukt.

De skador som rovdjuren skapar skall ersättas av samhället, det vill säga av oss alla tillsammans. Ingen enskild skall behöva drabbas. Då Sverige inte innehåller någon vildmark där ekosystemet är opåverkat och självreglerande måste vi alla, inklusive Christina Lindberg och dito, acceptera en förvaltande rovdjurspolitik i stället för en skyddande. Där ingår att beskatta rovdjursstammen när den rubbar den jämvikt som måste finnas mellan tamdjurägare och rovdjur.
Vi måste också alla i landet ta vår del av ansvaret för en livskraftig rovdjursstam även om det ibland kan kännas obekvämt. Där rovdjur kan etablera sig och finna föda ska de accepteras även om det är nära befolkningscentra. De är ju inte farliga…..

orn.jpg (25617 bytes)

Denna 1-åriga kviga dödades av en kungsörn. Den återfanns en halvtimme efter att den blev dödad och skickades till Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) för obduktion. Där konstaterades att örnens klor trängt in på ryggen mellan revbenen och punkterat lungorna vilket medförde att den kvävdes.

Delad vårdnad

Jag har sagt det förut men det tål att upprepas. Vargar och renskötsel går ej att kombinera och därmed återstår 60% av Sverige till vargarna. Järven trivs bäst i fjällen och den kan vi ta ansvar för. Lodjur och björnar kan mycket väl finna föda i hela Sverige och måste kunna få finna där. Kungs- och havsörn likaså. Enstaka individer som uppträder helt oacceptabelt skall utan dröjsmål avlivas oavsett var de är.

Att använda övertoner i debatten stjälper snarare än hjälper oss att få till en bra rovdjursförvaltning i Sverige. Det gäller både renskötare, naturvårdare och politiker.

Framsida Till sidan med krönikor