Vår galna värld!

För en månad sedan oroade vi oss i Sverige över kycklingars bostadsförhållanden och för hur de transporterades. Nu är det glömt. Nu är det mul- och klövsjuka som gäller. Samt galna kosjukan som återfinns närmare och närmare oss. Om en månad är det säkert något nytt.

Jag skrev i december 1999 en framtidsversion om vad som skulle hända i samhället under den närmaste hundraårsperioden. Om det moderna samhällets kollaps och om hur gammal kunskap skulle komma till heders igen. Jag kunde inte tro att jag så snabbt skulle bli sannspådd. I spåren av galna kosjukan och mul- och klövsjukan börjar nu verkligen jordbrukets stordrift att ifrågasättas av allt fler. Röster höjs för att återgå till småskalighet och till slakt på plats i stället för att transortera djuren levande till avlägsna slakterier. Äntligen lite förnuftiga ord från EU:s politruker.

Bränna kor

Via TV matas vi dagligen med bilder på stora likbål, där miljoner kor, får och svin bränns för att förhindra smittspridning. Än så länge känner vi oss trygga här uppe i norden. Det som händer nere i Europa kan aldrig hända här, tror vi. -Det här måste väl vara bra för er renköttsförsäljning, får jag ofta höra. -Nej, svarar jag. Det är aldrig bra att försöka tjäna på andras olycka. Glöm inte att det bara är 15 år sedan vi grävde ner tusentals renar som smittats med radioaktivt nedfall efter Tjernobyl. Och tänk er tanken att mul- och klövsjukan sprids till våra renhjordar. Att beordra bränning av 220 000 renar är en så liten fråga för EU att den skulle passera närmast obemärkt.

Smittspridning

För att förhindra smittspridning har bönderna infört tillträdesförbud till deras gårdar. Inte säkert att det hjälper då smittan kan komma med vinden eller med fåglar. Men något måste de göra. Något måste vi samer också kunna göra. Att införa tillträdesförbud till våra marker är närmast omöjligt. Likaså att stoppa flyttfåglarna. Men en sak som vi åtminstone borde kunna införa är förbud mot att medföra hundar vid fri småviltjakt. Likaså stopp för hundträning och tävling. Kanske borde vi också införa tillträdesförbud för utomstående i rengärden.

Djurtransporter

Det goda som kan komma ut fån den här eländiga situationen är att vi kan få ett slut på transport av levande djur kors och tvärs i Europa. Djur skall slaktas där de är uppfödda. Så gäller även våra egna renar. Det är inte försvarbart att låta rentransporter åka förbi närbelägna slakterier bara för att få ut någon krona mer per kilo. Vad tänker den renägare på som låter sina renar transporteras hundra mil till ett avlägset slakteri när det finns ett inom tio mil? I Tåsåsens sameby har vi sedan ett antal år ett principbeslut på att våra renar skall slaktas inom länet, oavsett vem som är köpare. Kan köparen inte ordna med att renarna slaktas inom länet blir det ingen affär, oavsett vad han bjuder.

Sårbart samhälle

I norrland kan vi aldrig producera stora kvantiteter av livsmedel. Ett annat exempel på hur sårbart det urbana samhället är fick vi i dagarna när en elkabel brann av i Stockholm. Människor satt handlingsförlamade i sina utkylda lägenheter och företag stod stilla. När det visade sig att reservkabeln låg tätt intill huvudkabeln undrar jag hur det stått till i huvudet hos planerarna. Återigen visar det sig hur mycket tillförlitligare glesbygden är att bo i. Åtminstone så länge man inte kastat ut vedspisen. Glesbygden kommer att överleva storstäderna, tro mig!

Vargar

Går det att skriva en aktuell krönika utan att beröra vargjakten i Norge? Knappast. Hysterin kring jakten på andra sidan gränsen riskerar att skapa en större mur mellan oss än vad Schengen-avtalet och Norges EU-nej kan åstadkomma. Det absurda i debatten är att medan man försöker skydda den degenererade flocken i Norge så reagerar ingen på att det samtidigt skjutits tiotalet genetiskt fräscha vargar i renskötselområdet i Finland. Sett utifrån naturvårdens ögon är det de senare som vore skyddsvärda om man vill ha in nytt fräscht blod i den svensk-norska stammen. Att ta bort ett antal vargar i Norge som alla härstammar från samma genetiska ursprung har ingen betydelse. Forskaren Olof Lidberg har utan framgång försökt nå ut med det budskapet. Det handlar alltså mer om prestige än om fakta. Samma sak när det gäller avlivningsmetoder. Varför är det så mycket hemskare att skjuta ihjäl en varg från helikopter än att bara skjuta den med bedövningsgevär? När vargen är död så är den. Om den bara har bedövats för att undersökas och sedan vaknar upp igen med en massa människolukt i pälsen, vem vet då vilka traumatiska upplevelser den skall leva vidare med. Är helikopter inte en bra jaktmetod så skall den inte heller få användas i forskningssyfte. Vare sig för varg, björn, älg eller något annat vilt.

Avgå!

Vem? Jo, jag! Krav ställs nu på min avgång. Kanske inte så dumt ändå, när jag tänker efter. Tänk att få mer tid till att vara ute bland renarna, att jaga och fiska…..Ska fundera på saken.

Framsida Till sidan med krönikor