Samefolket nr 2 februari 2002
Av: Olof T Johansson
Från min utsikt !
Alla dessa "måsten"!
Jag måste skriva krönikan idag. Chefredaktören har redan väntat flera dagar över deadline. Sedan var det inlagan till tingsrätten, remissyttrandet till Länsstyrelsen, faktabladet till miljöpartiet och
På samma sätt är det befriande att sätta sig med en god bok och låta sig dras in i dess fantasivärld. För att sedan skaffa energi att fortsätta arbeta brukar jag gå ut i naturen. I dag har jag gjort alla tre sakerna och nu sitter jag till slut framför datorn. Inte särskilt frivilligt, men i alla fall.
Brist på inspiration
Den här gången saknade jag förutom inspiration även lämpligt tema. Hade tänkt skriva om språkrör och riksdagsval men av diverse anledningar får det anstå till senare.En mängd samefrågor är aktuella just nu, men det är i frågor med fler frågetecken än svar. Rennäringspolitiska kommitténs betänkande är ute på långremiss till 15 november. Utredningen om Sametinget pågår och den i ILO-utredningen föreslagna Gränsdragningskommissionen har efter lång väntan fått en ordförande och direktiv. Djurtransportutredningen rullar på och utvärderingen av skogspolitiken har avverkats. Kastrering av renar diskuteras (återigen) i jordbruksdepartementet. Revideringen av den svenska FSC-standarden pågår som bäst. Domen i sedvaneprocessen i Härjedalen kommer 15 februari. Och så vidare i det oändliga känns det som. Vi får så sällan lägga några frågor bakom oss. I stället skall allting ältas i det oändliga.
Tröstlöst
Många dagar känns det så tröstlöst att fortsätta kämpa för de samiska frågorna. Då är det frestande att bara kliva av kampen och bli en vanlig bitter och klagande medborgare. Tänk att bara få skita i alla möten och alla "måsten". Men det är nog en omöjlighet för mig. Jag kan inte låta bli att engagera mig. Däremot kan jag strunta i allt några dagar då och då. Stänga av dator och telefon samt blunda för drivorna med papper på kontoret. Det är en sorts säkerhetsventil jag har mot utbrändhet. När jag känner tröstlösheten komma smygande stänger jag av alla "måsten". Då njuter jag i stället av de små glädjeämnena. Det har jag lärt mig av en äldre släkting. En mycket klok kvinna som har förmågan att ta tillvara det vackra hos en enskild liten oansenlig blomma, sången hos en fågel eller strukturen i en sten. Jag tror det är viktigt, för att inte förlora perspektivet i politiken.En ständig påminnelse
Trots allt så är naturen är en ständig påminnelse om grunderna för det politiska spelet. Jag är nog rätt yrkesskadad i det sammanhanget. Samtidigt som jag njuter av att se en ripa springa mellan fjällbjörkarna tänker jag på kampen om småviltjakten. En mäktig kungsörn som flyger upp från en knotig tall blir både rovdjurspolitik och skogsdebatt. Slemmiga stenar i en glatt porlande fjällbäck är en påminnelse om den globala försurningen. Renar som i lugn och ro gräver genom snön efter lav på en tallhed är både en tillfredställelse och en oroande påminnelse om rättsprocesserna angående sedvanerätten. Det är även en erinran om FSC-certifieringens betydelse för ursprungsfolkens rättigheter.Naturens roll som läkande kraft för en tröttkörd själ kan inte nog framhållas. I den alltmer konstgjorda värld vi skapar åt oss är det lätt att glömma bort grunden för allt liv.
Politikerns uppgift
Politiken i sig får inte bli ett eget liv, utan kopplingen till gräsrotsnivån måste finnas. Jag tror att jag har en funktion att fylla där, som politiker och samtidigt renskötare. Det gäller att se och förstå de konsekvenser ett politiskt beslut får för såväl den enskilda människan som för samspelet i naturen. En politiker skall tjäna folket. Inte bara majoriteten av folket utan också den lilla minoriteten. Dessutom vara språkrör för djur och växter i naturen. En självklarhet som inte alla betongpolitiker inser.Alltså ..
Då är det alltså bara att bita ihop och fixa alla "måsten", tänka positivt, ta några dagar ledigt då och då samt försöka vara ute i naturen så mycket som möjligt. Och inte låta de stora politiska motgångarna fördunkla de små glädjeämnena i livet. Ett enkelt recept för att må bra.Trots att jag klagar då och då så gillar jag tillvaron. Tro inte annat. Att var med och påverka är häftigt.
